Listan för inredningsdagarna

Oj, nu var det verkligen länge sedan jag skrev. Pinigt värre. Har nog nästan glömt bort bloggen ett tag faktiskt, men det har liksom hänt en del i livet som har tagit mycket kraft så har inte hittat inspiration till att skriva. Jag har varit rökfri i 6 månader nu – hur grymt är inte det? Har varit en tuff tripp hit och än är det inte safe, men det är en riktigt bra bit på vägen. I våras bytte jag jobb också. Trivdes ju som attans på förra stället, men kände kanske att jag fick lite fel tjänst. Klarade ju den galant, men den stimulerade mig inte. Hemmavid är det väl kanske inte lika mycket förändringar förutom att jag står i tiden att shoppa hem lite nytt.

Vardagsrummet behöver fräschas upp
I första hand är det mitt vardagsrum som jag har tröttnat ut på totalt. Kom hem från jobbet för någon dag sedan och bara ställde mig och tittade på möblerna jag har och kände att ”Nä, nu är det fan dags”. Det gamla soffbordet jag har haft sedan jag flyttade hemifrån har verkligen blivit slitet nu sista året. Såg en reklam på facebook om soffbord som man kunde köpa online och hittade ett prisvärt på trademax som jag klickade hem. Leveransen gick fort och igår kom det hem.

Blev ju däremot dominoeffekt av det hela så jag började riva ner gardinerna och byta ut kuddfodralen och lite annat på en gång, och då slog det mig att jag hade önskat att jag haft en färdig ”inredningslista” på spotify med tempolåtar man kan lyssna på när man hamnar i sådana maniska modes som jag gjorde igår, ha ha. Man kan ju använda listan för powerwalks om man har en sådant, för det är ju samma typ av tempo som man söker – men tänkte nog ändå satsa på att knåpa ihop en ny lista. Har valt ut några favoriter, men behöver fortfarande input – så kom gärna med tips. Vad brukar du/ni lyssna på när ni fixar där hemma?

Här är i alla fall ett första utkast

  • Ariana Grande – Into You
  • Destinys Child – Bootylicious
  • Miriam Bryant – Black Car
  • DNCE – Cake by the ocean
  • Mike Perry – The ocean
  • Eric Saade – Girl from Sweden
  • Fifth Harmony – Work from home
  • Elliphant – Where is Home?
  • Hoffmaestro – Skankin Rave

En… grävmaskin???

Pugh Rogefeldt är en svensk klassiker som skrivit mängder med bra låtar, till exempel ”Dinga linga Lena”, ”Små lätta moln” och ”Vandrar i ett regn”. Eftersom han har hållit på sedan 1960-talet så finns det många låtar i hans repertoar, både kända och okända. Här tänkte jag ta tillfället i akt att lyfta fram en av hans mer okända kompositioner, ”Grävmaskinen”. Den återfinns på samma album, ”Bolla och rulla” (1974), som Pughs kanske mest kända låt ”Dinga linga Lena”. Låten ifråga heter ”Grävmaskinen” och enligt Wikipedia så handlar den om grävmaskinen Marion 7400.

Det är inte många som skrivit låtar om grävmaskiner, med textrader som ”Grävmaskin, sliter för fem, jobbar för hundra” och ”Nu går jag hem och käkar, Marion”. Faktum är att om man vill så går det nog att tolka texten på ett lite annorlunda vis. I vilket fall som helst så är det en riktigt bra låt som jag inte tror att så många har hört, och därför så tänkte jag dela med mig av den nu.

Grävmaskiner?
Det är ingen slump att jag letade upp Pughs gamla låt ”Grävmaskinen”, utan det kommer sig av att en kompis till mig just har skaffat sig en sådan (dock inte en Marion7400). Han kom på att han behövde en grävmaskin för diverse trädgårdsarbeten och i stället för att hyra som normalt folk så köpte han en! Han hittade sin grävmaskin billigt på nätet, http://www.rackstad.com/sv/forsaljning/entreprenadmaskiner, och är nöjd med den.

När jag frågade om det inte är lite överdrivet att köpa en jädrans grävmaskin så sa han att han har Planer. Hans affärsidé är att hyra ut den till grannar och bekanta när de behöver gräva och på så sätt tjäna en slant. Jag förstår hur han tänker men jag är ändå lite impad över att han verkligen gjorde slag i saken och köpte en. Men jag förstår honom; han lät mig provköra den och det är riktigt, riktigt kul att köra grävmaskin, faktiskt så kul att jag nästan funderar på att bli grävmaskinsförare! När man väl provat på så förstår man direkt varför Pugh skrev en låt om en grävmaskin!

Toppensätt att upptäcka ny musik på

Har ni hört talas om Last.fm? Säkert har flera av er gjort det och förstår vad jag menar när jag säger att det är ett super-sätt att upptäcka ny musik på, medan andra kanske bara skakar på huvudet och frågar er vad Last.fm är för någonting. Är det en gammal FM-radio, kanske? Om nu någon ens vet vad en FM-radio var för någonting längre. Nej, Last.fm är en sajt som kollar vilken musik man lagrar på och lagrar den i en stor databas, antingen via ett ett program som man låter ned och som man tillåter att kolla vad man spelar i till exempel iTunes. I Spotify går det till lite annorlunda: efter att ha skapat ett konto hos Last.fm så öppnar man sin Spotify-app, väljer edit, sedan preferences och scrollar ner till ”Connect to Last.fm”. Enkelt.

Last.fm fungerar sedan på flera olika sätt. En rolig sak är att man får statistik över hur mycket man lyssnat på olika artister till exempel den senaste veckan, eller månaden, eller året, eller alltid. Tydligen så är Pipettes ”School Uniform” den låt jag spelat mest sedan jag installerade Last.fm för ett antal år sedan. Inte så konstigt, det är en av mina absoluta favoriter. Tydligen har jag också spelat 185,989 låtar totalt, vilket motsvarar sådär 500 dagars lyssnande i sträck. Inte så mycket som det verkar med tanke på att jag använt Last.fm i många år nu, och lyssnar rätt så mycket på musik.

Men det mest praktiska med Last.fm är att man för det första kan få rekommendationer på band och artister som passar det man lyssnat på de senaste dagarna, och att systemet också gör det lätt att hitta besläktade artister. Efter några timmar på Last.fm kommer man alltid att ha hittat något nytt spännande band att undersöka lite närmare.

Varför fortsätta köpa skivor?

Med Spotify, iTunes och liknande tjänster så finns en hel massa musik tillgänglig för oss, bara ett klick eller två bort. Ändå finns det de som fortsätter att köpa CD-skivor, och jag erkänner: jag är en av dem. Jag kanske inte köper lika många skivor som folk gjorde på 1980-talet och 1990-talet, i alla fall inte lika många som de som liksom jag såg sig som musikälskare. Men definitivt betydligt mer än genomsnittet idag. Varför gör jag det? Vad är egentligen poängen med att köpa CD-skivor idag? Varför inte helt enkelt streama det genom Spotify eller köpa albumen och låtarna via iTunes?

cd-skivor

Svaret är ganska så enkelt. Det känns skönt att ha musiken i ett rent fysiskt format. Lite svårt att förklara varför, men kanske för att det känns lite mer definitivt som att man verkligen äger den. Dessutom finns det ju ett ytterligare skäl: priserna på digital musik hos iTunes är ju horribla, och oftare är det billigare att köpa en CD-skiva än att köpa det digitala albumet, speciellt lite äldre skivor. Schysst? Inte precis. Alltså: streaming ja. CD-skivor ja. Köpa digitala album? Nej. 99:- hos Ginza för en bra 70-talsskiva med extraspår eller 95:- hos iTunes utan extraspår? Enkelt val.

Spotify överraskar

Jag har tidigare skrivit om problemet med att Spotifys utbud inte alltid är så stort och heltäckande som jag skulle önska. Det är givetvis någonting som gäller icke-västerländska artister; jag använde ju Jun Togawa som exempel. Men ibland hittar man ändå det man letar efter hos Spotify, så till den grad att man blir lite förvånad. Senast var när jag bestämde mig för att kolla upp ett band som jag lyssnade en del på för några år sedan, Marshmallow Kisses. Om du inte hört talas om dem så är det inte så konstigt; det är ett band från Hong Kong som inte direkt slagit igenom i väst. Att få tag på skivor med dem var inte det lättaste, kan jag säga…

Jag blev lite förvånad när det visade sig att mycket av Marshmallow Kisses musik fanns på Spotify – förvånad i positiv bemärkelse, givetvis! Antalet spelningar av deras låtar på Spotify ligger sedan mest runt två till fyratusen för det mesta. Inte helt uselt och nog lite mer än jag räknat med. Deras två skivor – EP:n ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP” och fullängdaren ”Ciao! Baby” finns där, men tyvärr inte några av deras singelspår eller låtarna som de haft med på en del olika samlingsskivor. Nåja, man kan tydligen inte få allt här i världen av någon outgrundlig anledning.

Marshmallow Kisses musik är sedan lite svår att beskriva. Twee pop, med inslag av exempelvis bossa nova, kanske? Beskrivningar på nätet jag stött på hävdar också, lustigt nog, att Marshmallow Kisses låter lite som ”svensk pop”. Jag antar att det är då typ tidiga Cardigans, innan de haft några riktiga hits, som avses. Först och främst debutalbumet ”Emmerdale”, men kanske också lite ”Life”. Men jag vet inte riktigt om jag håller med riktigt. Visst, lite ”Emmerdale” låter det, och sångerskan Edine låter lite som Nina Persson gjorde på den tiden.

Debuten ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP” är nog min favorit. Bästa låt tycker jag nog att ”The Best Days We Used To Have” är, men det är en överlag bra EP. Men det ska erkännas att man nog måste vara i rätt sinnesstämning för att uppskatta Marshmallow Kisses. Det är ju ofta så med twee pop, den gör sig bäst i lagom doser då och då. Men här kommer den i alla fall ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP”.

Uppföljaren ”Ciao! Baby” är kanske en bättre helhet än föregångaren, den känns lite mer professionell. Den är inte riktigt lika bra som ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP”, men får mer än godkänt, ett stycke bra twee pop. Min favoritlåt på ”Ciao! Baby” är titelspåret, som är deras kanske mest poppiga låt över huvud taget. Charmig och nog bättre än någonting på föregångaren. Även om den är svagare överlag så har den flera riktigt bra låtar, och inga bottennapp. Den är definitivt värd att lyssnas på också, och här kommer den från Spotify.

Spotify räcker inte alltid

Jag har ju hyllat Spotify för att det till stora delar gör piratkopiering onödigt. Spotify sägs ju ha runt 30 miljoner låtar i sitt arkiv vilket ju är en hel massa. Men ändå. Det räcker inte, inte på långa vägar. Det händer inte sällan att en låt jag vill lyssna på inte finns hos Spotify (eller på iTunes heller för den delen). Men 30 miljoner… Det låter ju som väldigt mycket, eller hur? Så jag bestämde mig för att ta reda på om det verkligen är så mycket som det låter, eller om det bara är en droppe i havet, eller någonting mitt emellan.

Till att börja med så har ju band och artister ofta spelat in (och gett ut) mer än en version av olika låtar. Då Spotify ofta har flera olika versioner av samma låt när man söker, så måste vi ju räkna på det viset också. Med Beatles till exempel så har massor med låtar getts ut i flera olika versioner. Räknar man bara varje låt som Beatles spelat in en gång så stannar det på ungefär 225 låtar. Räknar man de olika versioner som getts ut så är det snarare 500. Så, eftersom Spotify räknar varje version av en låt separat så gör vi det också.

Så då frågan, hur pass många låtar finns det i världen, och går det ens att räkna på? Lite Googlande gav faktiskt ett svar, och ett svar som visar på att antalet låtar i Spotify antagligen är ganska så litet sett till hur många låtar som finns där ute. Jag hittade en artikel från 2011 som hävdade att analysföretaget Gracenote har totalt 97 miljoner låtar i sitt arkiv. Sedan hittade jag siffror från 2013 som sade att antalet ökat till 130 miljoner låtar. Det är nog inte så att 33 miljoner låtar skrivits mellan 2011 och 2013, utan att Gracenote helt enkelt hittat och lagrat 33 miljoner låtar till i sin databas. Hur många de har nu vet jag inte, men säkert över 150 miljoner. Med andra ord, fem gånger så många som Spotify har.

Det handlar inte heller om artister som är helt okända, i alla fall inte i andra länder. En av mina favoriter, Japanskan Jun Togawa, finns till exempel inte representerad hos Spotify, trots en karriär som sträcker sig över 30 år och en hel hög album och singlar – och komersiell framgång i Japan. Så eftersom jag inte kan länka till henne på Spotify så får det bli YouTube, som verkar ha ett betydligt större utbud än Spotify!

Trollstavar som gör musik

Magic Wands är ett amerikanskt band som jag upptäckte för några år sedan, alldeles innan de släppte sitt första fullängdsalbum. Jag hörde låten ”Teenage Love”, jag minns inte riktigt var eller hur och tyckte att den lät nästan perfekt. En blandning av dream pop och Blondie typ. Eftersom jag gillar både dream pop (Mazzy Star är ett av världens bästa band) och Blondie (som också är ett av världens bästa band) så tyckte jag givetvis om den. Det blev ju inte sämre av att Magic Wands hade mer än bara ett bra sound, de skrev också bra låtar med drömska popmelodier. Lite som med Pipettes så är det kontrasterna som gör det; det tuffa som möter det drömska.

Magic Wands första album, ”Aloha Moon”, kom ut 2012 och vi är många som älskade det och ivrigt väntat på uppföljaren, och vänta har vi fått göra. Uppföljaren är på väg, men kommer inte förrän våren 2016, om den inte blir försenad. Men så länge som uppföljaren är lika bra som den första skivan så gör det inte så mycket. Jag har fortfarande inte tröttnat på ”Aloha Moon” och de singlar som föregick albumet. Om singelversionerna av ”Kiss Me Dead” och ”Teenage Love” är bäst är någonting jag ofta funderar på. Ibland tycker jag singelversionerna, ibland albumversionerna.

Om du inte har hört magic Wands tidigare så har du någonting att se fram emot. På Spotify finns debutalbumet och ett antal singelspår tillgängliga. Jag tycker det är lika bra att börja direkt med debutskivan. Så här kommer den ”Aloha Moon” av Magic Wands.

Glass utan glass

VitaMix Profi Blender
VitaMix Profi Blender.

Efter att nu skrivit en hel massa om Spotify och musik i största allmänhet så tänkte jag nu att jag skulle skriva om någonting annorlunda, nämligen mat och dryck. Men inte vilken mat och dryck som helst, utan mat och dryck som man kan göra med en mixer / blender. Det är någonting som jag upptäckt först rätt så nyligen, hos en kompis, hur pass mycket roligt som det går att göra med en blender. Jag tänkte först att det väl mest rörde sig om smoothies, fruktdrycker och liknande och javisst, det går alldeles utmärkt att göra med en blender och redan det är väl tillräckligt skäl att skaffa en. Att kunna göra sina egna fruktsmoothies på det sätt man själv vill? Det låter ju lika bra som det är!

Men vad jag upptäckte hos min kompis är att en kraftfull höghastighetsblender kan göra mer än så. Den kan dels verkligen finfördela ingredienserna, och dels ta sig an lite tuffare saker. Vad hon gjorde var att göra glass utan glass – som ändå smakade lika gott som glass! Förvirrande? Det är inte så konstigt egentligen. Vad man gör är att man helt enkelt tar frukt och skär den i små bitar och fryser den. När den är fryst så mixar man den sedan i sin höghastighetsblender. Man kan behöva exempelvis lite kokosmjölk också för att det verkligen ska kännas som glass, men ett alternativ är banan. Typ, skär en banan i små bitar och frys, och välj sedan den frukt du vill ha och gör det samma med den. Bananen kommer sedan, förutom att den smakar gott, göra att det hela verkligen känns som glass, men är typ tio gånger nyttigare.

Det var i princip det som gjorde att jag bestämde mig för att skaffa en höghastighetsblender själv. Jag beställde en från Bagaren & Kocken som i och för sig inte var helt billig men som verkligen är kvalitet. Hög hastighet och mycket kraftig. Förutom smoothies och fruktglass utan glass så klarar den även sådant som att göra smör på nötter, nötsmör. Nötsmör är dyrt att köpa och kan man göra sitt eget så är ju det bara bra. Det kan vara bra att rosta nötterna före, hur mycket eller lite avgör man själv, och det kan behöva tillsättas lite olja också. Förutom fruktglass så är det nog nötsmör som jag tycker är det bästa med en höghastighetsblender.

Sedan är det också roligt att leta reda på olika recept på nätet, vad folk använt sina blenders till, och det är mycket! Jag hinner inte ens prova på en tiondel men det innebär ju bara att jag har många spännande experiment att se fram mot. Att skaffa en blender är någonting som jag verkligen kan rekommendera, men försäkra dig om att du väljer en blender / mixer med höghastighet. Det är ju bara tråkigt om man vill prova på någonting nytt och så upptäcker man att ens blender är för svag och långsam för att klara av det.

Det var allt för den här gången; ingen musik men väl fruktglass och nötsmör vilket inte är fy skäms det heller. Eller, ett litet musiktips blir det. Titiyo är en artist jag alltid gillat sådär, men de senaste åren glömt bort. Jag hörde nyligen hennes låt ”Drottningen är tillbaka” och är helt fast i den. Hennes nya låtar på svenska är verkligen toppen!

Alternativ till Spotify?

Spotify var först, eller i varje fall de första som tog det där med streamad music on demand på allvar och tack vare deras framgångar så var det väl ofrånkomligt att konkurrenter skulle dyka upp. Det är främst två stycken alternativ som varit mycket på tapeten där det i alla fall det ena fallet talats om att det skulle bli en Spotify-dödare. Själv tror jag inte det eftersom jag tycker att båda alternativen är underlägsna, men jag kan ju ha fel. Det rör sig om Apple Music och Tidal.

Tidal
Till att börja med Tidal. Det fick en massa uppmärksamhet till att börja med på grund av att diverse stjärnor backade det. De beskrev det som en streaming-tjänst där musikerna skulle få ordentligt betalt. Minimikostnaden är 10 dollar per månad, vilket nog när och om det kommer till Sverige fullt ut kommer att bli 100 kronor, 1 200 kronor per år. Inget gratisalternativ. Tidal har fått så mycket kritik att det knappt känns nödvändigt att gå närmare in på varför jag tvivlar på att det kommer att ersätta Spotify.

Apple Music
Apple är en gigant i datorvärlden, och deras smartphones finns nästan överallt. Att de då startar en streaming-tjänst är något som borde kunna oroa Spotify – de har ju en gigantisk möjlig användarbas. Men liksom med Tidal finns det inget gratisalternativ utan det kostar en hundralapp per månad vilket återigen begränsar det hela. Samtidigt så fick Apple Music en hel del kritik vid lanseringen för ett svårbegripligt användargränssnitt och många buggar. Om Apple kan fixa dem och samtidigt få massor av människor att lägga en hundralapp i månaden på en streaming-tjänst så kanske de kan hota Spotify. Men det är för tidigt att säga; än så länge ser inte Apple Music ut att vara något hot.

Söt musik på Spotify

Jag tycker om söt musik, men den ska gärna ha energi också, och om texterna är bra så är det en bonus. Därför är ett av mina favoritband The Pipettes, en brittisk indiegrupp som tar sitt avstamp i 60-talets tjejgrupper som Crystals, Ronettes och liknande, men som sagt med mer än bara en liten dos av New Wave och indieattityd. Väldigt bra melodier, väldigt energiskt och framfört med attityd. Samtidigt som det är väldigt sött. Texterna är också väldigt välformulerade och underhållande med roliga referenser, ordlekar och liknande. Jag har lyssnat på dem i flera år och inte tröttnat ännu.

De har släppt två album och ett antal singlar (som kan vara svåra att få tag på). Det andra albumet, ”Earth vs. The Pipettes”, är bra, men det är debuten från 2006, ”We Are The Pipettes” som är det riktiga mästerverket. ”Your Kisses Are Wasted on Me”, ”Pull Shapes” och flera andra är små pop-mästerverk! I mitt tycker är det ett av det här århundradets absolut bästa album så här långt.

Så här kommer det, Pipettes mästerverk från 2006, fullt med söt och kaxig popmusik med melodier av högsta kaliber! Lyssna och njut, gärna på hög volym!

En till WordPress-webbplats