Spotify överraskar

Jag har tidigare skrivit om problemet med att Spotifys utbud inte alltid är så stort och heltäckande som jag skulle önska. Det är givetvis någonting som gäller icke-västerländska artister; jag använde ju Jun Togawa som exempel. Men ibland hittar man ändå det man letar efter hos Spotify, så till den grad att man blir lite förvånad. Senast var när jag bestämde mig för att kolla upp ett band som jag lyssnade en del på för några år sedan, Marshmallow Kisses. Om du inte hört talas om dem så är det inte så konstigt; det är ett band från Hong Kong som inte direkt slagit igenom i väst. Att få tag på skivor med dem var inte det lättaste, kan jag säga…

Jag blev lite förvånad när det visade sig att mycket av Marshmallow Kisses musik fanns på Spotify – förvånad i positiv bemärkelse, givetvis! Antalet spelningar av deras låtar på Spotify ligger sedan mest runt två till fyratusen för det mesta. Inte helt uselt och nog lite mer än jag räknat med. Deras två skivor – EP:n ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP” och fullängdaren ”Ciao! Baby” finns där, men tyvärr inte några av deras singelspår eller låtarna som de haft med på en del olika samlingsskivor. Nåja, man kan tydligen inte få allt här i världen av någon outgrundlig anledning.

Marshmallow Kisses musik är sedan lite svår att beskriva. Twee pop, med inslag av exempelvis bossa nova, kanske? Beskrivningar på nätet jag stött på hävdar också, lustigt nog, att Marshmallow Kisses låter lite som ”svensk pop”. Jag antar att det är då typ tidiga Cardigans, innan de haft några riktiga hits, som avses. Först och främst debutalbumet ”Emmerdale”, men kanske också lite ”Life”. Men jag vet inte riktigt om jag håller med riktigt. Visst, lite ”Emmerdale” låter det, och sångerskan Edine låter lite som Nina Persson gjorde på den tiden.

Debuten ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP” är nog min favorit. Bästa låt tycker jag nog att ”The Best Days We Used To Have” är, men det är en överlag bra EP. Men det ska erkännas att man nog måste vara i rätt sinnesstämning för att uppskatta Marshmallow Kisses. Det är ju ofta så med twee pop, den gör sig bäst i lagom doser då och då. Men här kommer den i alla fall ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP”.

Uppföljaren ”Ciao! Baby” är kanske en bättre helhet än föregångaren, den känns lite mer professionell. Den är inte riktigt lika bra som ”I Wonder Why My Favorite Boy Leaves Me An EP”, men får mer än godkänt, ett stycke bra twee pop. Min favoritlåt på ”Ciao! Baby” är titelspåret, som är deras kanske mest poppiga låt över huvud taget. Charmig och nog bättre än någonting på föregångaren. Även om den är svagare överlag så har den flera riktigt bra låtar, och inga bottennapp. Den är definitivt värd att lyssnas på också, och här kommer den från Spotify.

Spotify räcker inte alltid

Jag har ju hyllat Spotify för att det till stora delar gör piratkopiering onödigt. Spotify sägs ju ha runt 30 miljoner låtar i sitt arkiv vilket ju är en hel massa. Men ändå. Det räcker inte, inte på långa vägar. Det händer inte sällan att en låt jag vill lyssna på inte finns hos Spotify (eller på iTunes heller för den delen). Men 30 miljoner… Det låter ju som väldigt mycket, eller hur? Så jag bestämde mig för att ta reda på om det verkligen är så mycket som det låter, eller om det bara är en droppe i havet, eller någonting mitt emellan.

Till att börja med så har ju band och artister ofta spelat in (och gett ut) mer än en version av olika låtar. Då Spotify ofta har flera olika versioner av samma låt när man söker, så måste vi ju räkna på det viset också. Med Beatles till exempel så har massor med låtar getts ut i flera olika versioner. Räknar man bara varje låt som Beatles spelat in en gång så stannar det på ungefär 225 låtar. Räknar man de olika versioner som getts ut så är det snarare 500. Så, eftersom Spotify räknar varje version av en låt separat så gör vi det också.

Så då frågan, hur pass många låtar finns det i världen, och går det ens att räkna på? Lite Googlande gav faktiskt ett svar, och ett svar som visar på att antalet låtar i Spotify antagligen är ganska så litet sett till hur många låtar som finns där ute. Jag hittade en artikel från 2011 som hävdade att analysföretaget Gracenote har totalt 97 miljoner låtar i sitt arkiv. Sedan hittade jag siffror från 2013 som sade att antalet ökat till 130 miljoner låtar. Det är nog inte så att 33 miljoner låtar skrivits mellan 2011 och 2013, utan att Gracenote helt enkelt hittat och lagrat 33 miljoner låtar till i sin databas. Hur många de har nu vet jag inte, men säkert över 150 miljoner. Med andra ord, fem gånger så många som Spotify har.

Det handlar inte heller om artister som är helt okända, i alla fall inte i andra länder. En av mina favoriter, Japanskan Jun Togawa, finns till exempel inte representerad hos Spotify, trots en karriär som sträcker sig över 30 år och en hel hög album och singlar – och komersiell framgång i Japan. Så eftersom jag inte kan länka till henne på Spotify så får det bli YouTube, som verkar ha ett betydligt större utbud än Spotify!

Trollstavar som gör musik

Magic Wands är ett amerikanskt band som jag upptäckte för några år sedan, alldeles innan de släppte sitt första fullängdsalbum. Jag hörde låten ”Teenage Love”, jag minns inte riktigt var eller hur och tyckte att den lät nästan perfekt. En blandning av dream pop och Blondie typ. Eftersom jag gillar både dream pop (Mazzy Star är ett av världens bästa band) och Blondie (som också är ett av världens bästa band) så tyckte jag givetvis om den. Det blev ju inte sämre av att Magic Wands hade mer än bara ett bra sound, de skrev också bra låtar med drömska popmelodier. Lite som med Pipettes så är det kontrasterna som gör det; det tuffa som möter det drömska.

Magic Wands första album, ”Aloha Moon”, kom ut 2012 och vi är många som älskade det och ivrigt väntat på uppföljaren, och vänta har vi fått göra. Uppföljaren är på väg, men kommer inte förrän våren 2016, om den inte blir försenad. Men så länge som uppföljaren är lika bra som den första skivan så gör det inte så mycket. Jag har fortfarande inte tröttnat på ”Aloha Moon” och de singlar som föregick albumet. Om singelversionerna av ”Kiss Me Dead” och ”Teenage Love” är bäst är någonting jag ofta funderar på. Ibland tycker jag singelversionerna, ibland albumversionerna.

Om du inte har hört magic Wands tidigare så har du någonting att se fram emot. På Spotify finns debutalbumet och ett antal singelspår tillgängliga. Jag tycker det är lika bra att börja direkt med debutskivan. Så här kommer den ”Aloha Moon” av Magic Wands.